fredag 6 november 2009

Separationsångest...

Tror nog min lille kille beslutat sig för att inte ammas längre. Trodde att detta skulle kännas som en befrielse, men det kommer bara tårar. Får tänka på de fina amningsstunderna (efter den första tiden) vi haft 9 ½ månader ändå. Får se till de nya sätt vi kan mysa tillsammans och knyta an till varandra. Adam är ju sin egen person och visar nu tydligt sin egen vilja och beslutsamhet. Ganska häftigt!

Nu är det bara timmar kvar tills finbesöket landar hos oss i Tallahassee! Lite kvar att fixa med. Sådant där som att städa (mest för mitt eget välbefinnande) och mer praktiskt som att bädda upp sängar etc. Det kommer med säkerhet bli ett litet blogguppehåll. Kanske kan få till lite kortare inlägg från min IPhone, men annars så är jag tillbaka om två veckor.

Kramar, M

2 kommentarer:

Erik o Vali sa...

Önskar er en trevlig tid tillsam.
Många kramar, V

Annis sa...

Hej vännen! Ringde dig tidigare idag. Mina föräldrar har varit på besök i helgen så fullt upp men härligt:-) Förstår att du längtar efter din mamma..
Det där med amning och separationsångest känner jag igen..
Massa kramar från din vän Annis